Tog pressbilder på Vånna inget
för ett tag sedan. Hade varit ute och gjort ljud på en
dokumentärfilmsinspelning samma dag så var lagom mosig efter 13 h
jobbande när jag mötte upp bandet vid Debaser Slussen. Det var mörkt,
men vi hittade ljus i en ganska klassisk miljö i tunnlarna under själva
Slussen. Här är en av bilderna med i någon gratistidning som jag aldrig
hade hört talas om tidigare. Extra Östergötland heter den. Festlig rubrik. 
I helgen publicerades det första av de reportage som jag var nere och gjorde i Moldavien. Det gick i Skånska Dagbladets helgbilaga "Söndag" och handlade om det svenska callcenter-företaget Samres som lär Moldaver prata svenska, sen får de ta emot färdtjänstsamtal från Sverige. Rätt extremt, men egentligen mest en naturlig utveckling i och med Lagen om offentlig upphandling.
Knepigt att fota telefonoperatörer. Ett minst sagt statiskt yrke. Men jag tycker det blev rätt okej ändå.
Såg de här två fantastiska tanterna på stan i Çhisinau. Kunde inte låta bli att stoppa dem och be om att få ta en bild.
Nu har jag varit hemma från Moldavien i tio dagar. Första fem av dem gick åt till rekreation. Var så fruktansvärt trött efter allt jobb att jag var helt svullen under ögonen även efter första helgen i Sverige. Men nu är det bättre, och vi har börjat göra ut alla jobb. Hemma får jag inte så mycket gjort. Därför har jag hittat ett ställe att jobba på. Subtopia heter och ligger i Alby. Här finns ett projekt som heter Klump. Här får gratis kontorsplats i ett år utan några egentliga förpliktelser, mer än att man är motiverad och jobbar med något som kan anknytas till någon form av kulturverksamhet. Enda nackdelen är att Alby ligger långt från mitt hem, och att jag inte kan ha mina älskade Eizo-skärm här.
Den första personen jag träffade på när jag kom hit var Paul Hansen. Han var här och gjorde ett jobb.
Kolla in filmen här, den beskriver Klump.
Ambitiöst start jag hade med bloggandet från Moldavien. Fastnade på Dag 4, och nu är det dag 11 här. I morgon bär det av mot Sweden igen!
I dag gjorde vi i vilket fall de sista mer krävande fotograferingarna/intervjuerna på vår resa. Åtta reportage har vi skrapat ihop. Varierande grejer som tagit allt från ett par timmar till ett par dagar att samla ihop material till.
Moldavien är ett märkligt land. Fattigdomen och de träliga
gränskontrollerna in till landet gör att få människor från andra länder söker sig hit. Det blir som en monokulturell bubbla dit endast
vissa fenomen söker sig in, som till exempel maträtten pizza och
artisten Avicii. Servicekulturen har en stor dos sovjet-mentalitet i sig
och man ska som kund vara tacksam för att till exempel servitören på
restaurangen du besöker vill arbeta för dig. Samtidigt som gästfriheten i hemmen
är mycket större än i Sverige. Helt tvärt emot Stockholm, där folk ser
dig som gud så fort du vill handla av dem men uppenbarligen bryr sig mindre när du däckat på tunnelbanespåret.
Där vi bor hålls vakna av skällande gatuhundsgäng om nätterna, luftmadrassen jag sovit på i 10 nätter hyser jag mer och mer hat för för varje dag. Jag är bängtrött så nu ska jag logga av här. Tack till er som visar uppskattning för mina blogginlägg på olika sätt. Det betyder mycket!
Ses i Sweden!
I torsdags åkte vi in i en del av Moldavien som anser sig vara ett eget land. Men denna del är inte erkänd som egen stat av någon annan. Ändå finns det en hårdbevakad gräns in till regionen.
Dagen innan vi åkte in i regionen så chattade jag med en svensk kille som bor i Çhisinau och pluggar till läkare här. Han varnade oss för att resa över gränsen. Han sa att det var "...mycket mycket MYCKET korrupt" där.
Hur hittade jag denna svensk då? Här kommer ett simpelt tips för alla andra journalister och fotografer som gör jobb i andra länder. Jag fick det av min vän Ola Möller. Det är så himla lätt och bra, alla kanske redan känner till det. Men för mig var det nytt.
Klicka dig in på dina egna vänner på Facebook. Uppe i hörnet står det "Find friends". Klicka där! Sedan kan du skriva i en stad/hemstad/skola eller vad du vill som du vill resa till och så får du upp ett resultat med personer som befinner sig på detta ställe och som är kompis med dina kompisar. Hur bra som helst! Hittade som sagt direkt en svensk kille i Çhisinau som var kompis med Marcus Perjus som jag jobbade med på Örnsköldsviks Allehanda i somras. Vi hade ett bra snack om allt möjligt, och jag fick en hel del tips. Ens gemensamma kompisar blir blytunga icebreakers.
Tredje dagen (onsdag) i Çhisinau blev lite lugnare än de två första. En intervju mitt på dagen, med den hemliga kvinna på bilden här ovanför. Efter det gick vi till det coolaste stället i stan. Det heter "Elipili". Där fanns det en platt-tv på uteserveringen som visade programmet "Comedy" på vilket de skämtade om de olika ryska landsregionerna. Mycket här nere handlar om Ryssland, vilket kanske inte är så märkligt då de i princip kan göra lite vad de vill med många av sina grannländer genom att skruva lite på sin allsmäktiga gaskran.
(Malin förbereder sig för en intervju på Ministry of Foreign Affairs and European Integration of the Republic of Moldova)
Igår (tisdags) gjorde vi intervjuer hela dagen. Träffade två relativt högt uppsatta personer som jobbar politiskt i Moldavien. Väldigt speciella personer att fotografera. De är delar i ett reportage som handlar om högutbildade kvinnor i landet (det finns en mer specifik vinkel också, såklart).
Efter intervjuerna varvade vi ner i en park, handlade mängder av mat och åkte sedan buss hem till lägenheten där vi bodde. Bussfärden var en dödstur med helvetes-tema. Chauffören höll på att köra sönder bussen. Jag satt mest och var nöjd över situationen. Det lilla äventyret.
I måndags morse var det dags att sticka till Moldavien! Klockan ringde 04.13 på morgonen. Jag brukar alltid sätta min väckarklocka på ojämna tider. Verkligen känna efter kvällen innan, när jag vill egentligen gå upp dagen efter? Tretton minuter över fyra kändes bra, och jag lyckades pricka in så jag rullade in med min cykel på min kollega Malins innergård bara någon minut över kl 05 (då vi hade stämt möte för att bege oss mot flygbussen).
Vad är det då jag är iväg och gör? Jo, jag och frilansjournalisten Malin Fagerberg Wikström har jobbat ihop ett gäng idéer till reportage som vi ska genomföra i Moldavien (samt Transnistrien, som är en utbrytarrepublik till Moldavien). Några idéer är insålda på förhand, andra gör vi för senare försäljning. Eventuellt gör vi även något jobb på ideell basis. 
Vi flög från Arlanda, via Riga, innan vi landade i Çhisinau, Moldavien huvudstad.
Vi bor hos en fascinerande journalist som heter Olga. Det hänger massa priser på väggen hemma på hennes kontor. Det är också där vi bor, i kontoret. I rummet finns en stationär dator samt en soffa med en filt med lejonmotiv. Jag sover på golvet. På en luftmadrass. Mer om Olga en annan dag.
Första kvällen blev vi bjudna på mat. På menyn fanns vitt bröd, mosad rökt aubergine och hembränt. Underbart!
"VAD SKA DU GÖRA I HÖST?", utser det härmed till sommaren fråga. Mitt svar blir alltid lite svävande, med en bas av att förklara någon slags frilansplan. Det är vad jag ska börja med. Frilansa! Som bildjournalist i Stockholm. Hittills har det gått bra. Om man med frilansa menar att maila, ringa och cykla fram och tillbaka till Stockholms stadsbibliotek. Men snart ska slutaren gå varm.
Den senaste tiden har jag planerat en reportageresa tillsammans med journalisten Malin Fagerberg Wikström. Igår bokade vi flyg och jag ska försöka blogga här så gott jag kan under tiden vi är borta. Håller målet hemligt tills vidare. Låt mig avslöja så länge att turen går till ett av "Östeuropas mest bortglömda hörn".
Örnsköldsviks Allehanda är i det stora taget en av två redaktioner som jag haft någon form av längre vikariat på. Den andra var Dagens Nyheter. På DN tyckte jag ibland att det var lite tråkigt att man oftast bara skulle ta en eller två bilder till varje jobb. Och så gjorde man runt två jobb om dagen. Det blev ganska få bilder i förhållande till arbetstiden.
Uppe i Norrland är det annorlunda. I dag hoppade jag inte lite extra på ÖA. Kryssen är vad jag ska fylla till måndagstidningen. Utöver dessa så gjorde jag ett större porträttjobb också som ska gå längre fram. Svettig dag/kväll har det varit.
Så nu sitter jag här, hemma, och lyssnar på Atlas Losing Grip-All in a Days Work
Den här bloggen skulle ta en ny vändning måndagen den 11 juni. Tänkte då börja skriva lite mer dagboksaktig blogg om hur jag skulle försöka bygga upp mitt frilansande i Stockholm. Satte mig och mailade och donade den där dagen. Plötsligt dök ett sms upp om en akut vikariat på Örnsköldsviks Allehanda. Jag ringde på en gång och 9 timmar senare landade jag på Örnsköldsviks flygplats och började jobba direkt dagen efter.
Nu har jag bara en dryg vecka kvar på de fem som jag totalt ska tillbringa här uppe. I princip all min lediga tid har jag tillbringat i Umeå. Därför blir det några bilder där ifrån. Samtliga från när Dennis Lyxzén fyllde 40 år och firade med fest på kollektivet Farmen på Ön.
Min klass, det vill säga sistaårsstudenterna på bildjournalistprogrammet i Sundsvall har påbörjat sina examensprojekt. Jag har redan skrivit ett inlägg om mitt projekt, och fler är att vänta på vår blogg Bild12. Surfa in!
Vi har en Facebook-sida också. Likea den!
I helgen var jag förbi Kulturama i Stockholm och framkallade de första rullarna tagna med min panoramakamera. Min kompis Erik Wiklund pluggar där. Vi kollade på hans bilder och hängde. I höstas kom det en bok om Mattias Alkberg. Den har Erik fotat. Han är jävligt duktig.
Direkt efter att jag framkallat mina panoramarullar så drog jag direkt till Sundsvall. Hann därmed inte scanna något. La dock nyss ett par negremsor på mina datorskärm och fotade av med D700an. Som ni ser gick det sådär.
Efter tre misslyckade relationer med begagnade smartphones köpte jag tillslut en iPhone 4 igår. Härlig maskin. Jag har i och med telefonen upptäckt tjusningen med instagram. Adda hugonabo.
Om två veckor påbörjar jag fotograferingen av mitt examensprojekt på temat "On the road". Nu förbereder vi oss i klassen med att ha ett kortare fotoprojekt. Vi ska egentligen hålla till kring Sundsvall men jag tog chansen och åkte till sjukstugeockupationen i Dorotea. Det är jäkligt spännande här. Sover i den ockuperade lokalen tillsammans med ockupanterna. Tar bilder. Äter lite kakor. Nyss var jag ute och kollade in orten. Den är full med roliga skyltar och butiker.
Manuela i Paris. Skrev för ett par månader sedan att jag var med Terrible feelings på turné. Bilderna som jag tog under de nio dagarna vi var runt i Europa publiceras i dagarna i Maximum rocknroll. Här är en bild så länge, som jag gillar.
Har min blogg dött bloggdöden? Antagligen. Det kommer den nog göra från och till hela sin livstid. Är i Sundsvall igen. Vi utformar portfolios. I andra ord: Vi rotar igenom våra arkiv efter bilder. Hittade den här bandbilden på Pretty Whores of Manhattan tagen i Pildammsparken 2008. Kan ni se vilken bild jag försöker efterlikna? (Svar här)
© Blogger template 'Photoblog' by Ourblogtemplates.com 2008
Back to TOP
